I höstas inledde Lasse Nilsson målskyttet för Elfsborg när Blåvitt besegrades på stopptid i en spännande målfest. Samme Nilsson spräckte nollan även i år, genom en lågt placerad straff i den trettonde minuten. Målet visade sig bli matchens enda och andra halvlek utvecklade sig till en riktig nagelbitare.

I höstas inledde Lasse Nilsson målskyttet för Elfsborg när Blåvitt besegrades på stopptid i en spännande målfest. Samme Nilsson spräckte nollan även i år, genom en lågt placerad straff i den trettonde minuten. Målet visade sig bli matchens enda och andra halvlek utvecklade sig till en riktig nagelbitare.

Matchen startade på bästa sätt. Stämningen var på topp, läktarna fulla till sista plats, 16014 personer hade tagit sig till Arenan, och från Guliganernas sida bjöds vackert tifo med texten ”vår kärlek fortsätter att gro” i kombination med gulsvarta flaggor och klubbemblemet.

Matchen började avvaktande från båda håll. Man kände på varandra och om möjligt var det gästerna som kontrollerade bollen mest de första tio minuterna.

Sedan kom det, öppningsmålet, på en straff.  Precis som i augusti 2011 var det Lasse Nilsson som först placerade sig i målprotokollet. Den här gången dröjde det dock till den trettonde minuten.

När IFKs Emil Salomonsson motade bollen i anfallet före med handen blev det gult kort till Salomonsson och straff för Elfsborg. Fram stegade Nilsson och placerade den lågt vid målvaktens vänstra stolpe.

Den föregående situationen, anfallet som resulterade i straffen, sattes snyggt igång av Oskar Hiljemark i samarbete med Johan Larsson som var den som sköt skottet som Salomonsson petade undan med fel kroppsdel.

Som alltid i mötena mellan Elfsborg och Blåvitt bjöds det på tuffa tag och många dueller. Båda lagen skapade möjligheter framåt och såväl Kenneth Höie i Elfsborgsmålet som gästernas John Alvbåge fick spela ut sitt register.

Elfsborg fick en jättechans att gå till paus med en 2-0 ledning när Anders Svensson och Lasse Nilsson fick en dubbelmöjlighet i den trettiosjunde minuten. Svensson drog bollen i ribban och Lasse sköt sekunderna där på tätt över.

Tidigt i matchen hade Jon Jönsson dragit på sig sin tredje varning för säsongen och missar därmed söndagens hemmamatch mot AIK. Han haltade mot slutet av första halvlek och ett byte genomfördes därför under pausvilan.

Det blev dags för comeback för ”kejsar August”. Andreas Augustsson klev in i handlingen och så sparkade ännu en rafflande halvlek i gång.

Som sig bör i heta matcher blir det en del varningar och knappt hade andra fyrtiofemman sparkat igång innan Stefan Ishizaki fick se det gula.

Om första halvlek var spännande och tät utvecklade sig andra till en riktig nagelbitare. Elfsborg kunde, och borde kanske gjort minst ett mål på de många chanser man radade upp. Hult, Ishizaki och Elm, alla fick de gyllene möjligheter att näta men skotten ven aningen utanför i alla riktningar.

På andra sidan plan gjorde Höie några kanonräddningar varav säkerligen en matchavgörande när han nekade Tobias Hysén en strut i den sjuttioandra minuten.

IFK pressade på allt mer desperat mot slutet av matchen och flera gånger fick vår norrman längst bak finnas på rätt ställe. Inte bara Hysén utan även Hannes Stiller lyckades så när överlista Elfsborgs målvakt.

Lasse Nilsson ersattes med kvarten kvar av Amadou Jawo och med sekunder kvar av ordinarie tid ersatte en Värnamoson en annan. In klev Viktor Claesson och ut gick Hult. Det såg dock ut som om vår fartfantom gärna stannat på plan då han var på väg in igen även efter att bytet genomförts.

Som matchen utvecklade sig är det kanske inte så konstigt. Med sekunder kvar av matchen jobbade sig Viktor Claesson fram mot IFKs straffområde och plötsligt låg han där. Hemmapubliken tjöt efter en andra straff men domare Markus Strömbergsson valde att fria denna gång.

Tre poängaren var ändå i hamn sekunder senare. Sjunde segern och vinst i ”El Västico”. Självförtroendet på topp, tabellen ser bara bättre och bättre ut och på söndag kommer AIK på besök. Dags för ny publikfest då?

Text: Eva Fihn

Foto: Jörgen Jarnberger