Idag gör jag premiär som krönikör här på Elfsborgs webbplats. Ännu ett spännande uppdrag för klubben i mitt hjärta. Att vara supporter på distans (det är 419 km till Borås Arena från där jag bor i Tyresö utanför Stockholm) har blivit allt enklare. Under åren som supporter har jag kunnat medverka i produktionen av bland annat matchprogram och verksamhetsberättelse och därmed fått förmånen att bidra och vara en liten kugge i fotbollsföreningen Elfsborg.

Jag har aldrig bott i Borås (vilket en del tror) och inte sällan får jag därför höra kommentaren: ”Är du Elfsborgare?! Hur kan det komma sig?” Innan jag hinner svara så har frågeställaren dragit sin egen slutsats: ”Ja, men du är ju Ingvars dotter, klart att du håller på Elfsborg.” Och så enkelt och självklart skulle det naturligtvis kunna vara. Och samtidigt inte.

Tro det eller ej, alla min val i livet har jag gjort helt på egen hand. Visst påverkas barn av sina föräldrar, men hur enkelt hade det inte varit för mig att välja samma lag som mina klasskompisar? Istället valde jag tidigt att stå upp för Elfsborg. Jag tänkte att det gällde att vara påläst. Som 8-åring lärde jag mig tabeller och matchresultat och jag minns att Thomas Ahlström var skytteligaledare vilket jag inte var sen att påpeka. När klasskompisarna sa ”Bajen e bäst” så kontrade jag med fakta och argument. Jag ville bevisa att Elfsborg var bäst!

Hur enkelt hade det inte varit att välja ett lag som INTE hade sin arena 42 mil bort? Jag minns en gång, jag måste varit i 12-årsåldern, då Elfsborg skulle möta Hammarby på Söderstadion. Ett av få tillfällen att få se Elfsborg live (på den tiden fanns inga TV-sändningar på Canal+). Pappa var, som oftast, på jobb och kunde inte gå med. Jag lyckades istället övertala min mamma. I ärlighetens namn ska sägas att mammas fotbollsintresse har ökat betydligt genom åren, inte minst nu sedan hennes barnbarn, tre tjejer, börjat spela fotboll i Tyresö FF. Men då det här utspelade sig tyckte mamma att publiken var mer intressant är det som hände på planen, så jag förstod att det var en uppoffring. Till råga på allt var bussen försenad och vi sprang från Gullmarsplan till stadion och bestämde oss för att ta den närmaste ingången. Det vi inte insåg, förrän det var alldeles försent, var att denna långsida är Hammarbyfansens läktare. Vi hamnade i ett gäng av lätt överförfriskade Bajensupportrar. Tufft för en 12-årig Elfsborgare. Mamma viskade till mig: ”Ta inte upp kepsen”. Elfsborgskepsen fick ligga kvar längst ned i ryggsäcken. Som jag minns det vann Elfsborg och vi stannade på läktaren hela matchen. En eloge, mamma!

Hur självklart borde det inte ha varit att välja ett lag från orten där man bor? All heder åt den nya tekniken men det är inte riktigt samma sak som att ta del av supporteraktiviteter på plats, träffa på en spelare på stan, smygkolla på träningar, öppna morgontidningen och läsa senaste nytt…. Du missar en del av allt det som bygger en klubbkänsla. En skribent i en av lokaltidningarna där jag bor (Dagens Nyheter) skrev nyligen: ”Vikten av ett klubbhjärtas betydelse är betydligt överdrivet. För ett lag i kris har man mer nytta av hjärna än hjärta.” Nu är inte Elfsborg ett lag i kris, men hans tes är att det är lagkänslan mer än klubbkänslan som är avgörande för framgång. Jag håller inte med. Och om han har rätt så tror jag isåfall att IF Elfsborg är ett av undantagen som bekräftar regeln. Vad kan annars förklara att ordet ”hemvändare” här har blivit ett begrepp. För Elfsborgs del är jag övertygad om att klubbkänslan har haft en betydande roll. Eftersom jag har många vänner i min nära bekantskapskrets som har starka band till andra lag, så kan jag göra vissa jämförelser. Min bild är att Elfsborg har lyckats bygga en stark klubbkänsla. Här finns värderingar, förebilder, traditionsbärare, framtidsbyggare och visionärer. Denna klubbkänsla fascinerar och trollbinder mig och många andra.

Så för att sammanfatta; att välja ”pappas” lag var inte alls särskilt självklart och enkelt, utan tvärtom noga övervägt och medvetet. Med det resonemanget borde väl alla vara gulsvarta? Ja, kanske egentligen! Det finns många bevis på att Elfsborg är en klubb som attraherar långt utanför den egna bygden: alltifrån spelare, företagare och samarbetspartners till fotbollsälskare.

Av: Ingela Carlsson

Ingela Carlsson bor i Tyresö utanför Stockholm och är som ledamot en del av IF Elfsborgs styrelse. Till vardags är Ingela informationsdirektör i skogsindustrikoncernen Holmen AB.