Låt mig först slå fast en sak - huliganerna riskerar att förstöra svensk fotboll. Men i spåren av incidenter i samband med några storstadsklubbars matcher verkar debatten kring huliganismen ha spårat ur. Inte minst dras alla klubbar över en kam, trots att det är storstadsklubbarna som står för nästan alla problem. Har inte mediabilden av ”våldet” på våra fotbollsarenor tappat alla proportioner?

Varje vecka begås grova våldsbrott eller mord i våra storstäder. Detta får inte alltid ens en liten notis i media. Men när en person springer in på en fotbollsplan och knuffar omkull en spelare blir det en riksnyhet. Är det verkligen rimligt? Är det inte dags att sansa debatten – för fotbollens skull?

Det senaste exemplet på att debatten är på fel spår är när till och med ledamöter i riksdagens justitieutskott på fullt allvar föreslår att en person som dömts för ett ringa brott i samband med en fotbollsmatch bör dömas till kommunarrest under sitt lags samtliga matcher på vad det verkar obestämd tid. För det är faktiskt detta som förslaget om anmälningsplikt innebär – personen måste inför varje match anmäla sig på sin närmaste polisstation. Detta alltså utöver de övriga eventuella andra straff som brottet medfört. Kommunarrest för dömda brottslingar tillämpas inte för vare sig mördare, rånare eller pedofiler. Men det ska alltså tillämpas som extra straff för den som gjort sig skyldig till ringa misshandel i samband med en fotbollsmatch. Som jurist tycker jag detta vore synnerligen märkligt. Dessutom skulle det knappast lösa problemet – vid den senast omskrivna incidenten i Skåne var den skyldige tidigare okänd av polisen. Anmälningsplikten hade därmed inte förhindrat denna incident. Glädjande nog finns det idag inget stöd i Sveriges riksdag för ett panikartat beslut om anmälningsplikt. Ett sådant förslag förutsätter i vart fall en ordentlig analys för att inte bryta mot grundläggande skydd för mänskliga rättigheter.

Det finns också andra tveksamma förslag. Ett förslag som framförs i debatten är att stoppa försäljningen av alkohol i samband med matcher. Vad jag vet är det väl normalt folköl som säljs. De starkare drycker som kan komma ifråga lär nog intas före match på annan plats. Det känns därför något tveksamt om ett stopp av försäljningen av folköl verkligen löser problemen. Däremot skulle det säkert drabba klubbarnas ekonomi.

Andra röster kräver förbud mot ståplats. Vad jag vet har flera incidenter startat även bland supportrar på sittplats. Jag tvivlar därför på att avskaffad ståplats löser problemen, däremot skulle det döda mycket av fotbollens själ. Ståplatspubliken står för mycket av stämningen och inramningen av matcherna.

Vissa hävdar att man skulle kunna lösa problemen genom personliga matchbiljetter. Ingen helt orimlig tanke, även om det skulle bli krångligt att kräva att alla i publiken (även ungdomar) medförde legitimation till matcherna, och att det skulle kosta klubbarna extra resurser att göra identitetskontroller av alla. Dessutom skulle man ju behöva veta vilka man letar efter och endast kunna stoppa kända våldsverkare. Frågan är väl om nyttan står i proportion till kostnaden.

Vad ska man då göra i stället? Jag sticker ut hakan och frågar om fotbollsarenorna verkligen behöver helt andra rättsliga regler än resten av samhället? Det finns redan regler i brottsbalken om misshandel, olaga hot, förtal, hets mot folkgrupp, skadegörelse, ohörsamhet mot ordningsmakten, olaga intrång och annat som kan vara tillämpligt. Det viktiga är knappast att hitta på nya mer eller mindre effektiva regler, utan att se till att de som är skyldiga grips och döms enligt de lagar som redan finns.

Under senaste matchen mellan Djurgården och IFK Göteborg fanns en banderoll framför Djurgårdsklacken med texten ”Martin Hansson jävla hora”. Martin Hansson var domare i matchen. Djurgårdens säkerhetsansvarige, Mats Jansson, säger i Aftonbladet att ”Vi noterade den (banderollen alltså, min anm.) och det diskuterades i säkerhetshytten med polisen hur vi skulle agera. Vi kom fram till att det inte fanns någon anledning att riskera en värre situation genom att kliva in och plocka bort den”. Man vet inte om man ska tro det man läser! Om man inte ens agerar när man ser denna typ av angrepp mot en domare så är det inte reglerna det är fel på utan den enorma flatheten hos de säkerhetsansvariga! Djurgårdens agerande känns helt oförsvarbart.

Vid den omtalade incidenten i Malmö framkom efteråt att personen i fråga hade kunnat springa ut på planen trots de vakter som fanns på plats. Hela säkerhetsarrangemanget verkade ostrukturerat. Inte heller här var det alltså regelverket som var problemet utan hur säkerheten på arenan sköttes. Vid andra incidenter har personer på ståplats på ett flertal arenor kastat in smällare och knallskott på planen. De explosiva varorna har märkligt nog lyckats komma igenom säkerhetskontrollen, och ingen har kunnat gripas eftersom de skyddas av sina vänner och inte pekas ut.

I ett rättssamhälle kan man aldrig utesluta att det kan behövas en översyn av lagar och regler. Det finns en nationell samordnare, tillsatt av regeringen, som tittar över alternativa åtgärder mot huliganism. Datainspektionen har nyligen också gett klartecken för klubbarna att upprätta egna ”huliganregister”. Allt detta är utmärkt. Men nu är det också hög tid att publiken slutar skydda brottslingar och i stället tipsar polisen så att de skyldiga kan gripas och dömas, precis som man bör göra vid andra brott i samhället. Klubbarnas säkerhetsåtgärder måste hanteras av utbildade personer som vet vad de gör och som kan hantera en incident. Och de säkerhetsansvariga kan självklart inte bara passivt sitta och se på när den egna klacken hotar eller hånar matchfunktionärer eller spelare på planen!

Det är helt enkelt dags för de värst utsatta klubbarna och deras egen publik att börja ta ett eget ansvar för ordningen på fotbollsarenorna i stället för att bara ropa på ny lagstiftning som riskerar att drabba de klubbar som inte har några säkerhetsproblem av betydelse. Fotbollen kan rimligen inte ha helt andra rättsregler än resten av samhället.

Jan Ericson

Född guldåret 1961. Är moderat riksdagsledamot sedan guldåret 2006. Är medlem i IF Elfsborg och Guliganerna. Bor i Ubbhult i Marks kommun, och trivs allra bäst på ståplats på Borås Arena tillsammans med 16-årige sonen Niklas. Har också möjlighet att se vissa bortamatcher i Stockholm och missar inte gärna derbymatcherna i Göteborg. TV eller Temple Bar i Gamla Stan i Stockholm blir räddningen när det av praktiska skäl inte går att se matcher live. Längtar efter ett nytt gulsvart guld som kommer förr eller senare…