Oh, gud så skönt... Det gick ju bra, utan en massa skönspel och trots att ”vi” släppte in ett snöpligt mål efter bara drygt två minuter. Det är skönt eftersom förväntningarna varit så upptrissade, eftersom ångesten över möjlig missad poäng var stor. Jag säger - stora förväntningar är bra, uppfyllda förväntningar är bättre.

Jag vet inte hur du känner, om du anser att Elfsborg 2011 är tillräckligt bra för att vinna SM-guld. För det tycker jag, enligt min mening är Elfsborg det klart och tydligt bästa laget i Sverige idag. Jag vet att stämningen i truppen är bättre än på massa år och att det mesta pekar åt rätt håll. Flera unga spelare har tagit rätt steg. Truppen har koncentrerats något och den gemensamma viljan är enstämmig. Det är SM-guld som gäller. Fast det är just då som det som allra mest kan gå åt helsefyr. Du vet, ”liten tuva välter stort lass” och så vidare...

Det var lätt att känna en hel del ångest inför premiärmatchen, då allt skulle falla på plats. Och i ärlighetens namn, de första minuterna på Borås Arena under Häcken-matchen var inte kul. Det blev illtyst efter bortamålet, så stilla att jag kunde höra plastgräset prassla i aprilblåsten. Alla tänkte vi ungefär samma sak. Nu går det åt pipsvängen, nu visar det sig att laget trots allt inte håller.

Fast då var det två saker som hjälpte och gav positiv energi: efter några långa tankestunder kom Guliganerna igång med härlig sång, sedan visade Jon Jönsson några tydliga viljeinsatser, när resten av laget mest verkade vara lamslaget. Visserligen kom nästa bakslag, efter en nickduell landade Jon fel och kom aldrig upp igen. Tillbaka kom för en kort stund känslan att detta inte går. Fast samtidigt hade ändå viljan redan börjat sprida sig i laget. Första halvlek var inte märkvärdigt, men sakta, sakta kom killarna tillbaka. Sakta, sakta spred sig insikten om att detta inte på något vis är avgjort än. Och jag vet inte om det var rättvist, men snyggt var det - Elfsborgs kvitteringsmål. Och efter det lyfte sig laget än mer och i andra halvlek var vi klart bäst. Vinsten var rättvis, även om matchen inte var helt bra.

Det som då gladde mig mest var förmågan hos många i Elfsborg att vända de negativa tankarna till något bra, att kunna släppa nervositeten och spela fotboll. Och det fanns många som visade att det finns mycket mer att hämta i årets lag.

Oavsett om matchen i sig var bra eller inte, kunde vi hos de allra flesta se att här finns inte bara vilja, utan även förmåga och stor fotbollkunskap. Och när Anders är i bättre matchtempo, när Oskar spelar ut än mer, när Andreas A:s långa svepande crossbollar alltid hamnar rätt, när samspelet i sista tredjedelen är mer utvecklat, när killarna litar än mer på varandra - då! Då stoppar INGET annat allsvensk lag Elfsborg, det kan jag lova. För på bänken, i truppen finns än fler spelare som platsar, som ger mer till detta gäng. Som ser till att ingen kan slappna av på länge än.

Skönt var det med seger, den första allsvenska premiärsegern någonsin för Magnus Haglund i Elfsborg, men skönare var beskedet: Detta är ett lag som inte bara är bra, utan även lyckas när det inte stämmer från början. Och min känsla för 2011 är fortsatt god. Vi är i början av en tuff, men i slutändan trevlig resa - tro mig...

Gunnar Fägersten Novik, copywriter och idékommunikatör.

Jobbade i över 20 år som journalist, bland annat på Sveriges Radio. Numera delägare på reklambyrån Idéinvest.