Jag hade en bra dag igår, som avslutades med matchen Elfsborg - IFK Norrköping. Mest blev dagen bra för att vi vann, men också för att det var härligt att tillsammans med min son stå på ståplats, nära Guliganerna. Där fanns en skön energi, som jag är övertygad om spred sig till alla andra på Arenan. Fast stundtals fick jag ändå en liten dålig smak i munnen...

Jag tror på det enkla i att alltid stötta sitt lag, och att just det är som allra viktigast när ens lag har det jobbigt. Att se till att ge mer gott mod till nedstämda spelare är lika viktigt som att sjunga, klappa och leva med. Alla som spelat fotboll vet hur mycket det gör att få bra stöd från sidan av plan. Alla som spelat fotboll vet också hur illa det är med negativa skrik och rop från sidlinje och läktare. Jag vet att många supportrar tror att det är viktigt att häckla motståndarna, att försöka få dem ut balans. Just det argumentet är också det tyngsta när många försvarar det hat som numera ofta florerar på läktarplats. På sin plats är väl att säga att under matchen mot Norrköping var hatet nästintill obefintligt. Fast jag blev ändå lite bestört av en del jag hörde: ”Domarjävel, titta då!” ”Krossa Norrköping!” och annat förekom som enskilda ropade kommentarer från åskådare. Jag är glad att det inte var gemensamma ramsor av hat och samtidigt ledsen över det negativa, låga och nedsättande...

För... hat sprider sig. Och känslan som negativa rop ger, sprider sig också. Till oss andra på samma läktare, till de andra läktarna och inte minst in på plan. Och då blir det ett stort problem. För måste spelarna ta ställning till hatet på läktarna, tar vi bort deras fokus på att spela en bra match. Olusten som hatet ger, gör helt enkelt många spelare sämre, även om det naturligtvis finns några som egentligen inte bryr sig, så drabbas de flesta på plan av negativa och hatfyllda utfall. Däremot lyfts alla av den typ av hejaramsor som Guliganerna stod för igår. Med till exempel härliga ”Força IFE”. Det är sånt som gör att trötta ben får ny kraft, sånt som gör att underläge med 0-1 går att vända, sånt som gör ett fotbollshjärta rikt och glatt.

Igår var en bra dag, dagen när vi spelade hemma mot Göteborg förra året en riktigt dålig. Hela grupper som hatade, ramsor som vill förstöra, sånger ingen blev glad åt.

Jag vill aldrig mer höra: ”Hata, hata Göteborg” eller ”Din jävla idiot” eller liknande. Underfundigheter som ”Alla i Göteborg heter Glenn” tycker jag faktiskt är roliga, oförskämdheter som ”Pissa, pissa på Göteborg” är bara barnsliga. Alla vi som deltar på matcherna, som finns runt laget och som känner starkt för Elfsborg har nu en skyldighet att göra det rätta. Och det är att stöta laget positivt, verka för att hatet försvinner och att berätta att vi står för det. Endast så, med vårt eget ansvar, kan hatet förpassas från vår arena. Gör därför som alla äkta Guliganer. Sjung och lev med, ge Elfsborg all möjlig extra kraft och framför allt ÄLSKA FOTBOLL!

Gunnar Fägersten Novik, copywriter och idékommunikatör.
gunnar.fnovik@yahoo.se

Jobbade i över 20 år som journalist, bland annat på Sveriges Radio. Sysslar numera med affärs- och marknadsutveckling, marknadsföring och kommunikation samt att skriva allsköns texter.