Det känns riktigt bra nu, eller hur? Vi gör uppehåll i Allsvenskan för en fotbollsfest bortom Sveriges gränser och under hela EM är vi serieledare. Välförtjänt, om än i mina ögon något oväntat. För visserligen trodde jag tidigt på årets upplaga av Elfsborg, men att vi skulle vara bäst redan nu vågade jag inte hoppas på.

EM står för dörren, ett mästerskap som jag unnar Anders, Emir, Samuel, Johan och de andra bli något riktigt roligt och utmanande. I Ukraina (och Polen) ska vackraste fotbollen spelas och må bästa laget vinna. Hemma är det en annan sak. Jag förväntar mig att Lennartsson och gänget som är kvar inte ska ligga på latsidan, utan istället förbättra och slipa på allt.

Jag sa innan Allsvenskans premiärmatch att jag tror på Elfsborg, men att laget inte är färdigt än. Det tar tid att tänka om, att förädla och systematisera på ett delvis annat sett. I mina ögon var helt enkelt Elfsborg inte färdigt med grundarbetet än. Jag sa: det kommer att bli lite upp och ner i början av säsongen, innan det nya sätter sig. Från i sommar kommer dock laget att bli mer eller mindre oslagbart.

Jag hade fel, och det på en av de grundläggande detaljerna. För det var en sak som laget redan var klart med, då före seriepremiär. Det jag hade fel på var mod. Och lagets inställning till att ha rätt mod.

TRE SORTERS MOD

Som du kanske vet finns det grovt sett tre sorters mod: missmod, mod och övermod. Missmod vet jag och du och alla andra som hållit på Elfsborg över lång tid en massa om. Att inte riktigt tro på att det går, att liksom veta att Elfsborg nog inte kommer att vinna i år heller. Det är föreningens klassiska missmod det.

Att istället våga och våga rätt, det är mod av den bästa varianten. Det har ett antal ideellt och professionellt hårt arbetande personer (ingen nämnd, ingen glömd) sett till att gjuta in i oss alla. Numera har föreningen Elfsborg mod att vinna. Fast under senare år också på gränsen till övermod...

Övermod är när det blir för bra, när du tror att bara du har ett vansinnigt bra mittfält och spelar bollen till varandra - så att det andra lagets spelare blir yra i mössan - så är det bra. Men det fungerar ju inte så. Det är istället ett övermod som gör att du inte förmår ditt bästa, att du inte vill ha boll, utan bara göra snygga mål (vilket du då ändå inte gör) och blir allmänt dryg. Och övermod har tyvärr ibland varit det som ibland drabbat oss i Elfsborg.

MODET ATT JOBBA HÅRT

Det jag nu hade fel på inför Allsvenskans start var just detta: årets upplaga har rätt mod, att hela tiden våga vilja vara bättre, anse att varje match är den viktigaste och att definitivt inte lyfta någon Johanssons pokal i någon dröm än. Rätt mod att vilja rätt sak i rätt tid, en sak i taget. Och sättet de jobbar på, för varandra hela tiden - wow! Detta har hittills i år gett ett enastående resultat. Innan vi ens är så bra som vi kommer att bli, leder vi Allsvenskan tydligt. Två femtedelar av årets guldkamp är redan spelad, vi är i serieledning med hela 8 poäng innan vi ens har briljerat...

En del kallar detta för att jogga. Det tycker jag låter alldeles för övermodigt. Låt oss istället stolt säga: nu joggar Elfsborg med gott mod!

/Gunnar Fägersten Novik

Gunnar Fägersten Novik, copywriter och idékommunikatör. Älskar fortfarande att spela fotboll och tittar också ibland på. Jobbade i över 20 år som journalist, bland annat på Sveriges Radio. Sedan med reklam på Idéinvest. Numera på egna ben med Novik Media & Kommunikation. Nås på @GunnarFN eller gunnar@novikmedia.se