”Man ska aldrig tycka om att förlora. Man ska klara av att ta en förlust, men man ska inte tycka om att förlora. Då får man inga vinnare.”

Orden tillhör Elfsborgs assisterande tränare Peter Wettergren och sades i ett sammanhang då vi samtalade om några spelares uppenbara besvikelse efter senaste förlusten - borta mot Gefle IF FF.

I gårdagens match mot IFK Göteborg förlorade inte Elfsborg, men när jag strax efter halv tio lämnade Gamla Ullevis innandömen och passerade Elfsborgs spelartrupp så kändes det precis som efter en förlust. Samtliga spelare var samlade utanför bussen och besvikelsen gick verkligen att ta på. Och kalla mig konstig, men det gjorde att jag gick med lite lättare steg därifrån.

Missförstå mig inte nu, givetvis var jag inte ”glad” över att våra spelare var besvikna. Däremot gladde det mig att se att de inte var nöjda med ett kryss. Efter de tre senaste årens STORA förluster i Göteborg hade en sådan känsla, en känsla av att ”vi fick i alla fall med oss en pinne den här gången”, varit helt naturlig. Men årets Elfsborg resonerar inte så. Årets Elfsborg vill ALLTID ha tre poäng, man hatar känslan av besvikelse och vill göra allt för att undvika den.

”Man ska aldrig tycka om att förlora. Man ska klara av att ta en förlust, men man ska inte tycka om att förlora. Då får man inga vinnare.”

Störst var besvikelsen hos Lasse Nilsson. Lasse som just varit den sortens vinnare som Peter Wettergren pratar om. Flera gånger om i årets allsvenska har Lasse fixat tre poäng till Borås med sina sena avgöranden. De senaste två matcherna har han återigen stått för insatser som skulle kunna ha gett, och som kanske borde ha gett, mer gulsvarta poäng. Istället har domaren valt att blåsa, eller inte valt att blåsa, och därmed ändrat matchens utgång. Allt detta till Lasses stora förtret.

Till Lasse, resten av laget och samtliga människor som följer IF Elfsborg vill jag dock skicka med en midsommarhälsning fylld av hopp och tillförsikt inför framtiden: Domslut har en tendens att jämna ut sig. Låt oss hoppas att så även blir fallet detta år.

Oavsett om det blir så är dock en sak säker; årets upplaga av IF Elfsborg hatar att förlora poäng. Man skyr känslan av besvikelse som pesten och är beredd att göra vad som helst för att undvika den.

En inställning som kan räcka långt, riktigt långt. Inte minst när man blandar den med en rejäl dos kvalité. Och att årets IF Elfsborg besitter kvalité kunde nog till och med den mest inbitne göteborgaren se under gårdagens match.

Så därför är det min fulla övertygelse, att trots att vi redan upplevt årets ljusaste dygn så går vi tillsammans mot ljusare tider. Tider då IF Elfsborg står som den odiskutabla vinnaren. Våra spelare hatar ju att förlora.

/Jonathan Ulenius

Jonathan Ulenius, född i Borås 1983, men bor sedan några år tillbaka i Stockholm. Elfsborgsintresset föddes på Ryavallens ståplatsläktare, men tog ordentlig fart i samband med flytten från Borås strax efter studenten. Utbildad kommunikatör och skriver sedan en tid tillbaka också texter på elfsborg.se. Starkaste elfsborgsminnet är den legendariska 90 sekunders-upphämtningen borta mot AIK, guldåret 2006.