Av en tillfällighet och för första gången fick jag sitta i en av sponsorslogerna på fästningen under den senaste bataljen mot Göteborgs grönsvarta krigare. I logen svärmade det av skojfriska företagsledare från Sjuhärad. Alla med en pojkes otålighet inför avspark. Gliringarna, på renaste sjuhäradskan börjar hagla. ”Dôh, Andersson ja, kommer sent, pratar mycket å går tidigt” där Anderssons vanor vid möten berördes. Är det något jag är svag för är det dialektal humor från boråsbördiga män i övre medelåldern och underhållande fotboll. Med andra ord bådade sammanhanget för en trivsam afton med tre säkra poäng och ett viktigt steg mot Lennart Johanssons pokal.

Vi hann knappt sätta oss ned innan di gule rullade boll i ordets absoluta betydelse. Det var som om gubbarna hade magneter på fötterna och bollen rullade i ruskig precision och chanserna yrde sida vid sida med det lätta men intensiva regnet. Bollen ville dock inte leta sig in bakom Sillanpää som storspelade. Tålamod, tänkte jag och var lugn i att den målmässiga oskulden fortfarande var ett faktum. Samma tålamod tog sedan slut ungefär tio minuter senare, både hos mig själv och gubbarna vid min sida. Det enda jag småskrattade åt var hur analysförmågan av själva spelet inte skiljer sig avsevärt vare sig man står på Elfsborgsläktaren eller sitter bland sponsorspamparna. ”Fan, de måste ju ha rêktia skor på sig, gubba” ringar någonstans in det. Chef eller arbetare - kärleken till Elfsborg är densamma, om än i något onyanserade analyser.

På Sportnytt hör jag sedan Wernersson modigt stå upp för att Elfsborg ändå ta hem guldet. Jag har alldeles för lite hjärna i dessa lägen och för mycket hjärta. För lite rationalitet, för mycket känsla. Samma mönster finner jag med mig själv när det gäller långdistansförhållanden och småkaxiga damer med amerikansk engelska som modersmål. Vill man tillräckligt, ja då ska det gå!

Denna, smått förpubertala inställning, måste vi nu alla anamma i stödet till Elfsborg, med början i plåtskjulet på Hisingen på söndag och mot HIF i nästa vecka! Det är i tuffa tider som stödet behövs mest och det är nu dags för oss att bli den tolfte spelare vi så ofta menar att vi är.

Mot SM-guldet med övertygande steg, vänner. Vi tillsammans!

Sincerely,

Viktor Åberg

Viktor Åberg är 28 år gammal och kommer ursprungligen från Viskafors. Till vardags jobbar han som lärare på Sven Eriksonsgymnasiet och om kvällarna agerar han mer än gärna högerback i göteborgslaget BK St. Jakob. Fastnade för Elfsborg under sena 2005 och hyllar inte sällan den nyss lämnade Jari Ilola och dennes glidtacklingar.